baguettenunderarmen

Hemma i lägenheten. Det luktar lite skunk faktiskt; vi bor tre stycken i vår etta med dålig ventilation och mögel på väggarna. Men det stör mig inte alls. Så länge jag kan sova på natten är jag nöjd, och det kan jag försäkra er om att jag kan. Upp imorse klockan sju och iväg till Bagel's family. Linje 7 direkt, tar bara tjugo minuter!

Därmed sagt att första dagen på jobbet är avklarad. Det gick förvånansvärt bra, franskan sitter i minsann! Har pluggat in bagels hela dagen, och vilket tempo! Efter tolvtiden rullar folk in och ska ha lunch, och sedan är det kö ut på gatan fram till kl 14. Trevliga kollegor har jag också. Fransmannen som äger stället (hittills är han trevlig i alla fall, jag kanske ändrar uppfattning efter hans omtalade ursinnesutbrott..), finskan Nora och den nyanställda fransyskan Clémentine. När jag fick höra hennes namn blev jag nästan lite full i fniss, efter ett flertal avsnitt av tv-serien med samma namn, som vi var tvungna att ta oss igenom i sjunde klass. Clémentine, den typiska franska flickan; smal tjej med mörkt kort hår och randig tröja som cyklar runt i staden med en basker på huvudet. Det värsta är vinjetten, som såklart har etsat sig fast för alltid.

Nog om detta. Resan igår gick utmärkt. Paris är precis som sig bör. Metron rullar på, baguetterna är goda. Det blev visst en flaska vin, en camembert och en baguette i god väns sällskap framåt kvällen. Skönt att se Anna här, ett välkänt ansikte bland så många okända. Jag slutar aldrig att fascineras över henne. Stora Starka och Snälla Anna som jobbar i klädbutik med (till viss del) en bunt rätt dryga och maktgalna modefantaster, och en ny chef som bara hackar på henne fast hon gör rätt.
Det är tur att vi har varandra.

Izabella, som fattas mig något oerhört, kommer först nästa vecka. Fram tills dess bor vi med Lina som glider runt med Människor med stort M i Paris med stort P. Jättego tjej förövrigt!





Här bor vi, längst in på innergården.
Dagen har bjudit på lite regn och molnighet, men inte mig emot; varmt är det ändå. Nu är det helg och jag ska ta tillfället i akt att inse att jag faktiskt är här.

Nu så!

Det har gått 357 dagar sedan jag avslutade mitt år som fransyska och parisare. Den 7e juli 2011 återvände jag hem till Sveariket; en obeskrivlig känsla efter alla intryck, lärdomar, hat och kärlek till detta Frankrike. Ärligt talat var det galet skönt att äntligen bara vara hemma hemma hemma, i ett land som jag känner så väl och som jag har spenderat så många år.

Ett år går fort, men det har gått tillräckligt lång tid för att jag ska längta tillbaka till Frankrike och Paris. För alla upplevelser från utlandsåret var värdefulla, minst sagt. NU är det dags för mig att återvända!

ParisPlanen ser ut så här:

• Jag ska bo med mina favofransyskor Anna och Izabella i det lilla uthuset på innergården; ateljéettan.
• Jag ska jobba på "Bagel's family", lunchställe eller en så kallad traiteur. Fixa mackor, le mot kunden och säga "Bonjour Madame/Monsieur" samt ösa ur mig så många artiga hälsningsfraser jag kan klämma in i en mening.
• Högst upp på listan står det Picknick på franskt vis. Vid Seine, une tradition (surdegsbaguette), en brieost, ett knippe körsbärstomater och en flaska rödvin.

Detta är uppdraget för sommaren 2012 och jag lovar att försöka återge händelseförloppet lite bättre och mer regelbundet än förra året.

 

Nej, nu är det minsann dags att stänga igen väskan, njuta av de sista timmarna med Bejb och ladda inför resan till Skavsta där jag ska vara kl 06:00 imorgon. Snart rullar jag in till Porte Maillot, skymtar Triumfbågen längst upp på avenyn och svettas stadsångor. DET blir grejer, det.

Cécilia med Accent Aigu