Tillbaka till Blågul
Sådärja,
Där tog min sejour i Paris slut. Jag sitter på flygplatsen och fördriver tid. Jag och Anna rultade omkring med två rullväskor var och kom tillslut efter mycket kånkande till Opéra och därefter till Roissy Charles de Gaulle. Hennes plan har redan lyft mot destinationen Oslo, men innan hann vi ta en kaffe och en croissant. Och visst var croissanten inte likadan som på vårt boulangerie hemma i 13e, men vad kan man vänta sig av Brioche dorée, snabbmatskedjan med upptinat bröd? Aja, den var helt okej.
Nog om det, jag snöar in alldeles för ofta på bröd..
Det är med sorg i hjärtat och med stor kärlek till detta land som jag denna gång lämnar Paris bakom mig. Det är väl underligt att två vistelser kan vara så olika, med så olika förutsättningar. Denna gång fri från aupairandet, det vill säga fri från bråkiga ungar och auktoritära föräldrar, fri från påtvingad fransk och nyttig matlagning (två faktorer som INTE kan kombineras!), fri i storstaden Paris med nära till det mesta, ett stimulerande och lagom hårt jobb, och godaste vännerna nära till hands.
I söndags var jag på musée d’Orsay. Otroligt nog har jag under föregående året missat hela impressionismen. Alla säger att det är så vackert med Monet, Degas och alla de där, men jag har aldrig riktigt fattat vinken. Så jag gick med bestämda steg mot utställningen om impressionismen och kom till det stora uret med glas som vätter ut mot staden. När jag såg utsikten insåg jag att det här är ju mitt andra hem. Jag känner gatorna i Paris lika väl som jag känner gatorna i Stockholm. Jag tar mig runt utan karta, vet hur man ska bete sig i metron, äter lika mycket bröd som parisarna och börjar till och med bli (hemska tanke) lika nonchalant som de…
Jag gick vidare till Renoir, Manet, Cezanne och Sisley. Hittade min favorit och stod och tittade på den i flera minuter.
Pont d’Argenteuil, Monet.
Tillbaka till Sverige nu, med lite mer blåvitrött blod än innan.
Därmed slutar denna blogg för denna gång!
